Motion till Taxfullmäktige 2003 angående PRA

Vid Taxfullmäktige 1994 togs ett beslut om kontinuerlig ögonlysning av samtliga taxar som ingår i aveln. Rätt eller fel kan vi lämna därhän. Vi kan bara konstatera att beslutet har inneburit stora kostnader och besvär för taxägaren och att en betydande minskning av avelsbasen skett orsakad av en avelsplanering som varit långt mer restriktiv än de de rekommendationer som utfärdats av avelsråden. Det senare är allvarligt då vi vet att en bred avelbas är grunden för en frisk hund.

Allt detta för en sjukdom som knappast finns.

Ögonlysta och fällda taxar 1994-2000:

5043 taxar har lysts 9422 ggr. 27 st. har blivit fällda för PRA.

Kommentar av genetiker Per Erik Sundgren:

Om genetisk kontroll i avelprogram:

Omfattande och kostsamma kontrollprogram för att reducera frekvensen av genetiska betingade defekter eller sjukdomar är bara motiverade i hundstammar där man, som en följd av tidigare allvarliga misstag och felanvändning av avelsdjur, fått en betydande utbredning av sådana störningar.

Det finns vare sig praktiska eller teoretiska förutsättningar för att fullständigt befria en djurstam från ärftliga sjukdomar och defekter. När sådana skador bringats till låga och acceptabla nivåer skall de i stället hållas under kontroll genom att den fortsatta aveln planeras efter sundare principer. Vid så låga frekvenser som 27 fall av 5043 kontrollerade individer, under 6 promille av antalet kontrollerade djur, finns inte rimliga skäl att ta kostnader för totalkontroll ens av samtliga djur som är avsedda för avel. Det torde med all säkerhet finna flera genetiska störningar av motsvarande frekvens i stammen som ännu inte observerats. Om samtliga sådana lågfrekvensstörningar skulle omfattas av detaljerade kontrollprogram blir kostnaderna för avelsarbete orimligt höga i förhållande till de resultat som kan uppnås.

Genetiska defekter har ingen inbyggd tendens att spridas automatiskt i en djurstam. Tvärtom är det så att redan så enkla åtgärder som att aldrig bedriv avel med individer som visar symtom på enkelt recessivt nedärvda defekter leder till en halvering av frekvensen drabbade individer i varje generation. Förutsättningen för att så enkla åtgärder skall ha effekt är dock att det fortsatta avelsarbetet planeras så att inga enskilda avelsdjur överanvänds. Det är nämligen bara genom överanvändning av enskilda avelsdjur som en genetisk defekt kan få betydande spridning i en djurstam.

Min rekommendation är därför att man i stället för att lägga ned omfattande kostnader och arbete på att kontrollera enskilda defekter i låg frekvens begränsar möjligheterna för spridning av alla både kända och ännu okända defektgener genom att införa restriktioner vid användning av enskilda individer i avel. Som en positiv bieffekt av en sådan avelspolicy kommer inavelsgradens ökning att automatiskt hållas på en måttlig nivå inom hela djurstammen, vilket kan väntas leda både till mindre problem med sjukdomar orsakade av brister i immunförsvaret och förbättrad generell fruktsamhet och allmän vitalitet i den aktuella rasen.

Sprötslinge i juli 2002 Per-Erik Sundgren

 

Jag föreslår med denna motion att bekämpningsprogrammet rörande PRA avslutas.

 

Bengt Gustavsson
Bargos Kennel